W.G. Sebald

(1944–2001)

Den tysk-brittiske författaren W.G. Sebalds böcker har beskrivits som säregna hybrider av självbiografi, reseskildring, essä och fiktion. Han började skriva skönlitteratur sent i livet, men blev snabbt mycket omtalad. Fram till sin död var han ständigt omtalad som en given Nobelpriskandidat. Sebalds mest betydande verk är Austerlitz från 2001. 


Den 18 maj 1944 föddes Winfried Georg Sebald i alpbyn Wertach i södra Bayern. Efter studier i tysk och engelsk litteraturvetenskap i tyska Freiburg och schweiziska Fribourg emigrerade han till England där han gjorde en akademisk karriär. Han blev ordinarie professor i europeisk litteratur vid University of East Anglia i Norwich, där han grundade och blev chef för British Centre for Literary Translation. 

Men trots framgången vantrivdes han alltmer med det akademiska livet där en växande byråkratisering fick kreativiteten att krympa. 

Då hände något, en av dessa imponderabilier som Sebald sa styr våra liv. På väg till ett möte i London läser Sebald en bok av en ung efterkrigssurrealist Konrad Bayer: der kopf des vitus bering. I en fotnot nämns naturforskaren Georg Wilhelm Steller som följde med på Berings andra Kamtschatka-Expedition. En man som har samma initialer som Sebald och som är född i Windheim, i samma stad där Sebalds mor mitt under Andra Världskriget kom underfund med att hon väntade barn, barnet som skulle bli W.G. Sebald. 

Fotnoten var som ett rop. Som om Steller ville bli skriven. Sebald skrev en lång dikt om honom. Och en dikt om Mattias Grünewald. Och en om sig själv. Diktsamlingen som fick titeln Nach der Natur. Ein Elementargedicht (Efter naturen. En elementardikt) råkade hamna i händerna på Hans Magnus Enzensberger som ledde den legendariska bokserien Die Andere Bibliothek. Enzensberger förstod Sebalds storhet med en gång. Dikterna publicerades 1988. Sebald som var fyrtiofyra år gammal debuterade som skönlitterär författare.

Joseph Brodsky sa i sitt Nobeltal att skrivandet innebär en ”utomordentlig acceleration av medvetandet”. Har man upplevt det en gång, måste man uppleva det igen. Man blir beroende, som en alkoholist eller en narkoman. Det gällde också för Sebald. Han drabbades, som han själv sa i en intervju, av denna ”konstiga beteendestörning som måste förvandla varje känsla i bokstäver och som med en häpnadsväckande precision siktar förbi livet”. 

Resultatet blev böcker med en hypnotisk kraft, skrivna på ett egendomligt vindlande och samtidigt häpnadsväckande exakt språk med en magisk skönhet. Böcker som har beskrivits som säregna hybrider av självbiografi, reseskildring, essä och fiktion. Och som Sebald illustrerade med bleknade fotografier som får en tro att man läser dokumentära skildringar. Han skapade en ny litterär genre som han själv kallade för prosafiktion och som i Sverige kallas för essäroman. 

År 1990 kom Schwindel. Gefühle (Svindel. Känslor), År 1992 följde Die Ausgewanderten (Utvandrade). År 1995 Die Ringe des Saturnus. Eine englische Wallfahrt (Saturnus ringar. En engelsk vallfart) och år 2001 Austerlitz (Austerlitz), samtliga översatta till lysande svenska av Ulrika Wallenström. 

När Austerlitz publicerades 2001 räknades Sebald som en av världslitteraturens stora, och hans namn dök ständigt upp i Nobelprissammanhang. Han hade då planer på en ny bok, en éducation sentimentale av den fascistiska människan. 

Men den 14 december 2001 kolliderade han inte långt ifrån sitt hem med en lastbil. Obduktionen visade att Sebald dog av en hjärtinfarkt som förorsakade trafikolyckan. Han blev endast 57 år gammal. Sebald är begravd på St Andrew’s Churchyard i Framingham Earl i Norfolk och sörjs än i dag av läsare i hela världen. 

Den 25 februari 2000 ställde Susan Sontag följande fråga i Times Litterary Supplement: ”Är litterär storhet fortfarande möjlig? Hur ser ett storartat litterärt projekt ut idag, då de litterära ambitionerna ständigt minskar med en samtidig dominans av det flacka, det ytliga, det meningslöst grymma som normativa romanämnen?” Hennes svar var W.G. Sebalds verk. Många andra svarar på samma sätt. I Sverige kan de som svarar så samlas i Sebaldsällskapet.

/Astrid Seeberger, ordförande i Sebaldsällskapet